Jag har alltid resonerat som så att virkning är ett nödvändigt ont som man pysslar med för att lägga upp maskor, maska av, rädda en förrymd maska mm när man stickar. Men jag har ändrat mig!
I helgen var jag på boksignering hos bästa Tant Kofta. Boken i fråga var den passande boken Älskade Kofta av härliga Birgitta Forslund. Jag har sen tidigare hennes bok Vintage på svenska så jag visste att den skulle vara bra men inte så här bra! Boken är inriktad på personer med olika yrken (ingen ingenjörskofta tyvärr). Jag föll pladask för den fina Keramikerkoftan. Eftersom jag älskar Magasin Duetts Donegal tweed så fick det bli den. Min garderob saknar en senapsgul kofta så färgvalet var inte svårt det heller.
Denna bilden tog jag i bilen upp i söndags och nu har jag tagit mig upp förbi ärmhålorna. Det går fort på 4mm virknål!
Nu längtar jag bara till helgen då det är dags för Risbrogäddornas stickevent i Habo. Det ska bli underbart! Jag ska åka dit med bästa Petra, Mia och Lotta och väl där ska jag få träffa massa härliga människor.
Sicken helg!
Ha en härlig vecka!
Maria
2 kommentarer:
Tack snälla du! :-)
Ser ut som en bok som jag "måste" införskaffa! :)
Skicka en kommentar